Tänkte att det var dax att skriva några rader, var ju ett tag sedan sist. Har ju haft lov och har inte suttit speciellt mkt framför datan utan varit mkt ute med pållarna och var på praktik dessutom mån och tis.

Så jag tänker vara så o-orginell att skriva lite kommentarer om kvällens idol som gav mig mkt blandade känslor. Musiken är ju helt enormt inom min familj och jag har ju vuxit upp med massa musik runt omkring mig så det känns naturligt att skriva och prata om idol och musik i största allmänhet. Jag lyssnar ju inte så enormt mkt på "modern" musik som typ Rix FM, tycker det är en ganska värdelös musik och allt låter och ser likadant ut. Håller mig mera till amerikansk modern country och rock osv. Så idol är ju kanske inte riktigt min typ av musik, därför tror jag många tycker jag har fel i de flesta åsikterna. Men välkommen att lämna kommentar då, jag skriver ju för att få respons XD

Alice - Tycker hon gjorde låten ännu tråkigare. Hon låg väldigt högt upp på min lista från början, och jag hejade väldigt mkt på henne men nu har hon livit väldigt tråkig. Blir dessutom väldigt irriterad på att hon inte sjunger ut ordentligt utan håller tillbaka och kniper av meningarna, om ni förstår vad jag menar. Med tråkigt menar jag att det känns lite som en robot liksom, det blir för säkert liksom. Hon tar aldrig i eller gör något som man känner att; "det där var så jävla bra".

Robin E - Killen är ju så jävla bra. Älskar den låten som han gjorde, men ajg tycker den var rätt tråkig med honom men sjunga kan han. Dessutom blir det ju väldigt mkt min musikstil oxå med lite rock. Nej, tycker han är ascool och hoppas innerligt att han kommer vinna, men jag tror inte det. Vill höra honom med Bon Jovi låtar!!

Lars - Förra veckan var det fem tummar upp och lite tår med, det var så jävla bra. Men denna vecka spårade det ut. Visst var det lite roligt men jag tycker kanske att han borde göra allting lite mer allvarligt, han är ju bra. Men självklart skulle jag vilja se honom i en musikal eller liknande, för han är bra. Men tyckte det blev för mkt denna vecka.

Johan - Såååå jävla bra! Älskar låten och Johan gjorde den skitbra. Nej, han kanske inte är den bästa sångaren men mer inlevelse och känsla får man leta efter. Denna vecka sjöng han dessutom inte direkt illa. Men nej, han kommer aldrig bli någon Danny eller Måns, men det är jag ganska övertrygad om att han heller inte vill. Och jag vet att många tror att alla vill vara sådana kopior, men så är det faktiskt inte XD

Robin B - Usssccchhh!! Fy sjutton vad dålig han är. Visst, han har utvecklats men jag tyckte han borde ha åkt ut för länge sedan och han är lååångt ifrån de andra, sångmässigt. Dessutom rör han sig som en stelopererad robot på scenen vilket gör att hela käslan försvinner, det finns absolut ingen känsla.

Kevin - Vem kan låta bli att gilla honom, egentligen? Skithärlig personlighet. Förut har jag tyckt han var medel ungefär men ikväll verkligen lyfte mina tankar om honom. Han är så j*vla duktig på att sjunga. Sedan tycker jag att han är ganska mkt Danny, Måns men han är tio gånger bättre sångmässigt än vad de är. Men det är inget jag själv skulle kunna lyssna på. Tror att han kommer vinna i slutet, absolut övertrygad.

Anna - Ett otroligt dumt låtval. Tycker så illa om den låten och Tommy Körberg gör den så mkt bättre. Men som mina föräldrar sa; Hur kan de kritisera henne så hårt men lyfta Robin B? Det är ju sjukt, de spelar ju i olika ligor, totalt. Det är som att jämföra en förskoleelev med en nyuteximinerad doktor eller något sådant. Personligen tycker jag att det redan finns sångerskor som Anna, tycker inte hon har så mkt orginellt att komma med, men det är ju vad jag tycker. Men nog kan hon sjunga allt.

Sepideh - Ännu ett dumt låtval av henne. Hon är ju skitbra men väljer sådana låtar som sänker både henne och sången. Bättre sångerskor får man ju leta efter och jag ville verkligen se vad mer hon kunde, men jag tycker att det var ganska rätt att hon åkte ut. Däremot tror jag att jag håller med om vad hon sa om att juryn inte givit henne konstruktiv kretik, för jag tycker att de bara givit henne dålig kretik. Däremot är ju utstrålning något man antingen måste jobba på väldigt hårt eller föds med, oftast det sistnämnda, och jag tycker inte hon har utvecklats på den punkten alls.

Nej, det var väl lite om vad jag tyckte och jag tror långt ifrån alla håller med mig men kommentera gärna trevligt då XD

Ida

Mamma och pappa gjorde en "week-end" resa till Bratislava över helgen. De resta på fredagen och kom hem sent på måndagen. Den var verkligen välförtjänad efter så mkt slit med hus och hem och djur. De hade bara sovit, läst och kollat in staden och jag vet att de aldrig skulle kunna ha gjort något liknande om de fortfarande var hemma, de skulle aldrig ha slappnat av ordentligt.

Istället var jag och min syster hemma "själva". Fredag eftersom skolan följde två klasskompisar med hem till oss och sov över. Vi hade riktigt kul faktiskt. När vi satt och åt blev det helt plötsligt strömavbrott och om man bor långt ute på landet och är själv hemma utan vuxen känns det otroligt läskigt. Men elen kom tillbaka efter dryga timmen, då vi suttit som spända strängar och spelat ett helt omöjligt frågespel. Tittade då istället på Eurotrip. Välsigt kul film, alltid lika kul trots att man sett den typ en halv miljon gånger numera. Den slutade vid halv tolv och då började vi sjunga SIngstar, tills vi var hesa och hunden gnällde vid halv tre.

De for hem på lördag kväll, samtidigt som mormor kom till oss. Så helt själva har vi inte varit under helgen men ivf utan föräldrar. För oss har det väl varit en liten minisemester oxå, utan föräldrarnas gnäll och tjat. Det blev mkt mer tv-tittande än i vanliga fall och mkt mer snask och sådant onyttigt. Men trots det var det inte bara dans på rosor. För mig är det otroligt nervöst att ha ansvaret över alla kusar. Vi gick upp sju varje mogron (brukar annars ha sovmorgon minst en dag  helgen) och fixade ju hela stallet själv osv. Blev dessutom sena nätter. Men kul var det.

En kompis påpeckade: "Men du är ju vuxen, du kan ju ta hand om dig själv". Jo, tjenare.. Jag har så svårt att förstå att man är myndig när man fyllt arton och jag känner mig absolut inte vuxen trots mina nitton år. Kanske det har med att göra att jag går i en klass med kompisar som är två år yngre än mig? Eller? Känner mig fortfarande som 15-16 år och vuxen är jag absolut inte. Tanken på att flytta hemifrån får det att knytas i magen, jag trivs så bra här hemma med föräldrar, gård och syster. Oftast ivf. Och jag kommer aldrig flytta fören jag skaffat mig en egen gård, för någon stad blir det aldrig. Landet eller ingenting alls. Kan inte ens fatta de som vill bo i storstaden, det är ju alldeles för mkt liv och rörelse och ljus. De ska var mörkt och tyst. Förutom stjärnorna och snön under vintertid. Landet är livet..

Ida

Nyss åkte mina föräldrar och min syster iväg till Ultuna med Pelle igen då han fått kolik igen, ca fyra veckor sedan sist. Men denna gång blir det annorlunda. Pelle kommer aldrig mer komma hem. Jag trodde aldrig i mina vildaste fantasier att jag skulle bli så här upprörd över det. Jag har alltid tyckt bra om Pelle, men jag har aldrig riktigt "tyckt om" honom, ivf inte som min mamma och sysater gör. Hur kan det då komma sig att tårarna strömmar likt floder? Har det kanske med att göra att han lärde mig komma tillbaka till hoppningen när Lucifer hivat av mig? Är det sypati för mamma och Johanna? Eller har jag innerst inne haft känslor för honom trots att jag döljt det? Vi har ju ändå haft honom i fyra år. Det jag tänker på mest är att jag ville att han skulle träffa Jullans fölis. Hur i helvete kommer det att bli när jag är tvungen att avliva Jullan? Kommer världen att gå under då? Samtidigt som jag känner mig jätteledsen finner jag ganska mkt lättnad. När det är över menar jag. Att "slippa" gå runt att tänka på att "nu har han kolik igen" eller "nu är det kört med honom" eller "snart är det dax". Jag är oxå rädd för hur vardagen här hemma kommer se ut. Jag vet att många tårar kommer trilla från mamma och Johanna och det gör ju mig ännu mer ledsen. Jag hatar att se andra ledsen, speciellt sådana men bryr sig om. Det finns inget värre.

För er som inte vet vem Pelle ("Fjantos") är så är det en häst, ett Svenskt Halvblod, som vi haft på foder i snart fyra år. Han är 26år gammal och har varit i full bruk tills för ett år sedan då han blev halt pga förslitningsskador i höger fram. Sedan dess har han gått som prominadhäst  och lite, lite, lite grand dressyr men aldrig hårt eller hoppning sedan dess. För fyra veckor sedan fick han kolik men efter en helg på Ultuna kom han hem frisk. Idag ska han alltså tillbaka.

Ibland, inte ofta, ångrar jag mer än någonsin att jag har hästar. Eller djur alls för den delen. Sådana här saker får mig bara att vela sälja allihopa och ta den kampen redan nu istället för att "gå och vänta": Givetvis skulle jag aldrig göra något sådant. Hästarna betyder allt för mig och likaså de andra djuren. Utan dem skulle jag inte vara den jag är idag. För det är oxå vid sådana här tillfällen man blir påmind om hur mkt de verkligen betyder för en. Jag blir även påmind om de jag saknar; Speed till exempel som försvann för drygt ett halvår sedan (min katt som var min bästa vän efter Jullan) och så Sparvöga förstås. Sparvöga var min första alldeles egna häst, ett föl som vi var tvugna att avliva knappt sju timmar gammalt. Jag kände inte henne men det låg alldeles för mkt jobb och kärlek och efterlängtan bakom henne. Hon skulle ha blivit min stolthet.

Finns det något lätt sätt att sörja en kompis? Fjantos kommer alltid vara en stor del av mig, en stor del av min familj och våran gård. Han kommer alltid vara pållen som lärde mig hoppa. Älskade, älskade fjantgubben.

You'll always be a part of me
You'll always be my friend
You'll always be the only one
I love you until the end
R.I.P Underbara Pelle Fjant

 Ida

Jag tyckte inte om att blogga på min hemsida, så det blir ännu en ny och denna gång ska den stanna på denna sida!

Var hos doktorn idag på undersökning som jag väntat en och en halv månad på. Har varit nästäppt i snart ett år och när jag dessutom började svälla i halsen tyckte jag att det var dax att göra något åt saken. Fick träffa en läkare som säkerligen tyckte att han var "Guds Gåva" till svensk sjukvård och som lät så överlägsen att man kunde spy på'n. Dessutom verkade det som om han tyckte att "så länge du inte kommer in med hjärtattack har du inget här att göra". Givetvis undrar man ju då vad han gör som husläkare i Tierps kommun. Han började med att fråga vad som var problemet och jag svarade som det var; nästäppt och när jag blir förkyld så får jag en klump i halsen som inte försvinner och som gör att jag knappt kan andas och dessutom får jag otroligt jätteont i höger öra emellanåt (jag är helt övertrygad om att öronen och näsen har med varnadra att göra nämligen).

"Inget mer?" Undrade han totalt överlägset

Sedan började han att "Förklara" vad han trodde det var men han använde ett högt avancerat språk som jag knappt förstod något alls av (tur att mamma var med så hon kunde översätta senare). Vad jag förstod det som var det en kronisk förkylning i princip. Han sa oxå något i stil med "astma fast i näsan istället för i lungorna". Denna diagnos ställde han utan att ens undersöka mig över huvud taget. Undersökningen gjorde han efteråt, när han redan ställt diagnosen och föreslagit behandlingsmetod (vilket var cortosonnäsdroppar och vanliga näsdroppar). Skulle oxå ha fått Rinexin men när vi kom ner till apoteket så hade han inte skrivit ut det så vete sjutton vad han sysslade med egentligen. Nej, jag håller med far min när det gäller sjukvården. Och speciellt inom Tierps kommun.

Pappa frågade mig här om dagen om jag skulle sätta mina barn på skolan i Örbyhus. Gissa vad svaret blev?

"Mina barn ska fan inte gå på någon skola inom Tierps kommun, spciellt inte Örbyhus!!"

Ida