Jag brukar sällan bli sjuk när de andra är sjuka. Men givetvis så blir man sjuk när man har lov, och lagom till lovet slutar. Imorgon är det ju skoldax igen och min hals håller på att gå i tusen bitar, suck.. Försöker spara på rösten så mkt som möjligt så jag ska bli bra snabbt. Sjunger därför ingenting alls just nu, men det betyder ju inte att man kan lyssna. Lyssnar non stop på www.977music.com och på countryradion då då..

Första låten jag hörde imorse:

Ja, nu börjar lovet närma sig sitt slut och jag känner mig långt ifrån ordentligt utvilad. Men men, snart blir det väl Sportlov igen. Bara att räkna dagarna. Jättekort jollov vi haft i år! Slutade den 19 dec och börjar på onsdag (6 Jan?).

Julen blev så vanligt, mysig och trevig och likaså nyår även om det kändes som om nyår var ganska mkt brist på antusiasm från alla parter men men.. Det var okey..

För att svara på Ankies fråga om vad jag köpte till Johanna så köpte jag Aristocats (osäker på stavning) eftersom Johanna är en total disneyfreak. Av Johanna fick jag istället Björn Gustafsons film, och den var till min besvikelse inte den bästa.

Och om vi ändå pratar film så var Johanna, jag, pappa och mamma på bio för någon helg sedan och såg Australia. Mest undersöka eftersom jag håller på att skriva en bok om Australien och det var ju i rätt tidsålder (andra världskriget) och allt. När jag såg den som trailer verkade den bra och verkade delvis vara precis som den boken som jag försöker skriva. Men så var det inte riktigt. Trodde det skulle vara mer krig och så men det var det inte. Men gud så bra den var. När jag väl slutade överanalysera allting och slappnade av lite så var den förskräckligt bra! Den bästa film genom tiderna, överlägsen! Jag gråter aldrig till filmer, knappt gjort förut, men till den här kom tårarna på varv säkert fem gånger under hela filmen. Den var två timmar och fyrtiofem minuter men kunde ha varit det dubbla tycker jag. Tvåa? Hoppas det men tror inte det!

Till något helt annat, hästtäcken. Oxå en fråga från Ankie. Det är så att många klipper sina hästar om vintrarna eftersom de inte ska bli svettiga om de tränas under vinterhalvåret och då får de ha täcken på sig. Sedan får Jullan exempelvis täcke på sig för hon fryser något så fruktansvärt och tål inte kyla alls. Och vissa varken tränar sina hästar eller har köldkräsna hästar men har täcke ändå, bara för de tror att de ska frysa. Moa har inte täcke hemma hos oss, men får det om det exemplvis spöregnar eller liknande, men nu gå hon utan täcke fast det är uppåt 20 minusgrader. Tycker det är lite roligt om de kan gå utan täcke och får lufta sig ordentligt..

Bilden på Jullan med sin fina, nya grimma och fintäcket. Det bästa bilden jag har av hennes mage just nu men det går att fixa bättre. Den 13:e så är hon åtta månader dräcktig och då är det faktiskt bara tre månader kvar. Shit, vad tiden rullar på!

Ida

Ville bara önska alla en God Jul och Gott Nytt år ifall jag inte hinner gå in och blogga imorgon. Har en känsla av att denna Jul kanske kan bli lite dyster. Ingen skinka för Kevin och ingen liten vovve som sitter och kollar på en när man öppnar Julklappar. I måndags var det hans födelsedag och jag antar att det märktes på mig. Förlåt till er alla som fick känna av min irretation! Annars tror jag att det kommer bli en ganska stillsam och mysig Jul i år, skönt! Hittat perfekta Julklappar till de andra oxå; mamma, pappa och mormor. Johannas blev en liten "Wild Gess" men jag hoppas hon tycker om den.

Kram på er alla och ha en God Jul!

Ida

When the world is darker than I can understand.
When nothing turns out the way I planned.
When the sky turns grey and there’s no end in sight.
When I can’t sleep through the lonely night.

I turn to you. like a flower leaning toward the sun.
I turn to you. ’cos you’re the only one.
Who can turn me around when I’m upside down.
I turn to you.

When my insides are wracked with anxiety.
You have the touch that will quiet me.
You lift my spirit. you melt the ice.
When I need inspiration, when I need advice.

I turn to you. like a flower leaning toward the sun.
I turn to you. ’cos you’re the only one.
Who can turn me around when I’m upside down.
I turn to you.

Where would I be? what would I do?
If you’d never helped me through.
I hope someday if you’ve lost your way.
You could turn to me like I turn to you.

I turn to you. like a flower leaning toward the sun.
I turn to you. ’cos you’re the only one.
Who can turn me around when I’m upside down.
I turn to you.

I turn to you. when fear tells me to turn around.
I turn to you. ’cos you’re the only one.
Who can turn me around when I’m upside down.
I turn to you. I turn to you. I turn to you.

Hade markarbetesträning med Moa igår. För er som inte vet vad det är så är det en blandning av dressyr och hoppning kan man väl säga. Hoppning som grunden men man tränar lydnad, teknik osv för att det ska gå bättre på hoppbanan eller för att dressyrhästen ska få någonting annorlunda att göra. Det var riktigt kul. Och riktigt jobbigt. För någon som inte ridit träning på ett tag kändes det VÄLDIGT jobbigt och har världens träningsvärk idag. Mkt stolt över Moa! Hoppade ca 60cm i trav och det är inte dåligt för en tjej som inte blivit hoppad uppsutten mkt förut. Ska då tyvärr inte göra en hopphäst av henne, för hon kan nog inte det riktigt pga skadan. Dressyr är hon väl inte så där hejdlöst duktig på ÄN, men det kanske kommer. Däremot sa tränaren att han inte trodde det skulle bli några som helst problem med hoppningen eftersom hon var friskförklarad men håller mig ivf på en lagom nivå, dumt att riskera det liksom.

Lageom roligt var det oxå att han ville att jag skulle "slå" henne med ridspöet efter varje gång hon sparkade bakut, eftersom hon sparkar bakut när jag "slår" henne. Det är ju som han säger; "Hon ska ju gå fram när jag petar på henne med spöet, inte protestera och sparka bakut". Så det blir väl mkt sådan träning hedanefter, undra hur många gånger jag kommer åka av innan hon lär sig att det betyder frammåt och inte uppåt?

Ida

Ja, det ser ut som Julshowen blev något av en flipp och inte en flopp men jag är ändå inte nöjd. Förvirringen var total, lärarna omöjliga och alla var arga. Men huvudsaken showen blev bra, kanske. Kände mig som något av en bitch hela dagen som sprang och hejade på halva klassen som bara satt och gjorde ingenting. Utan mig och några till så hade det nog inte blivit mkt av den. Tyvärr så var ju ingen lärarna där och såg vad vi gjorde INNAN julshowen. Hur var arbetet uppdelat? Vilka tog på sig ansvaren? Vad bestämdes? Vilka argumenterade och lyssnade medan de andra gjorde som de vill och sket i resten? Hur ska vi som elever kunna visa vilka betyg vi var värda när lärarna inte var där och såg oss "in action". Vi har ju skrivit "loggbok" under hela projektet men i den kan ju alla skriva precis som de vill. De som satt och inte gjorde någonting, eller den som dök upp när allt redan var klart, tycker säkert det gick strålande medan vi andra slet som djur för att få ihop det som blev kvar. Jag har riktigt dåligt samvete oxå, för en tjej som inte ville vara med på själva julshowen fick stå och sälja fika hela tiden men hon ville inte stå långa perioder själv eftersom hon är blyg och har lite svårt med planering och problemlösning och så. Men jag pratade med henne och rusade runt största delen av dagen för att dra ihop en flock med personer som skulle hjälpa henne så hon slapp göra det. Tror jag pratade med 7-8 pers ivf. Stackarn fick stå själv under nästan hela tiden. Syrran stod med henne precis i början och en kompis till mig stod hos henne i slutet. Och vart fanns då resten av människorna? Jo, de satt på läktarn och kollade med sina kompisar/familjer eller stod utanför och pratade. Schysst! Speciellt eftersom jag ordagrant förklarande precis hur allt låg till och de bara sket i det. Teamwork? Nej! Jag själv var bakom scen väldigt mkt och inte framme hos publiken så jag syntes inte alls nästan. Men där bakom var det jag och två till som grejade med allt. Och jag tillhörde inte ens funktionärsgruppen! Jag hade dessutom en shettis med mig hela tiden (Valle) och kutade mellan ridhus, stall och andra ställen för att få ihop folk och så vidare. Jag hojtade till tjejerna som stod utanför och pratade så de skulle gå upp och se om tjejen vid fikat behövde hjälp. Suck! Nej, jag är mkt besviken på hur teamworken blev i slutet och riktigt förbannad tom. Men det hade ju sina stunder oxå:

 - Dagens höjdpunk som jag tyvärr missade: En av tjejerna i ena laget på gymkhanan gjorde den där leken när man ska snurra runt ett ridspö 20varv och sedan springa. Haha.. Hon snubblade på en pall och landade rätt i mjölet som var på pallen till en senare lek. Som tur var är hon en sådan där tjej som bara skrattar bort sådant där.

 - En av tjejerna åkte av, vilket var kul med tanke på vem det var. Säger inte mer än så.

 - När Valle och den andra shettisen som var där, Alva, lekte "höjdhopp" efter att två "riktiga" pållar hoppat höjdhopp. Minen på de två personerna som hoppade höjdhoppet först på riktigt var klart roligt. När Valle och Alva tog all uppmärksamhet menar jag XD Det var kul. De hade nog väntat sig stående ovationer men istället blev publiken mest intresserad av shettisarna.

Avslutar med ett citat från en klasskompis, när allt var över:

 "Vad bra att det här var sista dagen i skolan för den här terminen för ni är vi så osams allihopa att det skulle inte funka annars. Förhoppningsvis är allt glömt och förlåtet till nästa termin"

Tack allihopa för att showen verkligen blev av! Jag trodde inte det skulle komma SÅ mkt personer som det gjorde, det var kul att det fanns folk som var intresserade. Och TACK till Linneas kompis, vad du nu hette, som hjälpte till och gjorde mer än de flesta i våran klass!

Ida

Ja, imorgon är det dax. Klockan halv tre imorgon får vi veta om det blev flipp eller flopp. Antagligen flopp som det ser ut idag. Nervös är jag oxå. Tänk om Valle skenar med mig tvärs över ridhuset eller något sådant. Vad händer då? Usch, nej det känns verkligen inte bra. Dessutom är det sista skoldagen för terminen imorgon och jag är glad att jag fixat ännu en termin. Däremot nervöst över att se hur många klasskompisar  som slutar efter julen, det känns som om det kommer bli några stycken. Tyvärr.. Jag trivs med de flesta i skolan och många är anledningen till att det går att gå i skolan utan att bli helt körd i skallen. Men om det är flera som hoppar av kommer jag personligen gå och diskutera saken med lärarna, för då är det något allvarligt som måste ändras!

Hemsk natt, igen. Strömavbrott hela natten. Sådana där i små portioner. Typ tio minuter/gång. Och när elen kommer tillbaka ska genast den där förbaskade skrivaren i kontoret börja vråla, och eftersom det inte finns någon dörr till kontoret och 3cm stora ränder i min dörr hörs det ganska tydligt. Vid sista strömavbrottet bestämde jag mig för att dela rum med Johanna resten av natten. Vilket var ganska idiotiskt eftersom klockan då var 4:20 och vi skulle upp en timme senare, vilket jag inte alls tänkte på då givetvis eftersom mina ögonlock var nere i backen efter att ha sovit illa i snart en vecka. Att ha sömnproblem är något som många inte riktigt förstår sig på, de som sover alltså. När jag talar om att jag har sömnproblem ibland säger de ofta typ "Ja, jag vet.. Det är asjobbigt, jag låg typ och vred mig en timme innan jag somnade inatt". INTE samma sak som sömnproblem mina vänner! Kom igen när ni ligger en hel natt och inte kan somna eller somnar men vaknar var fjärde minut. Nej, det är inte kul. Dessutom är jag jämt trött, även när jag sover okey. Kan ju ha mkt med att göra med allergin som jag haft länge utan att veta om den riktigt. Har ju haft svullnad och infektion i näsan pga allergin i snart två år och det tär på kroppen att inte kunna andas ordentligt.

Då kanske ni frågar er varför jag väntat så länge med att kolla upp det? Jo, jag gjorde det för ett år sedan och tog då allergiprov men fick aldrig svaren så jag väntade mig aldrig att jag skulle vara allergisk. Sedan så tog det en himmla tid att få komma till husläkaren i Tierp som konstaterade att jag hade "kronisk förkylning" och skickade hem mig med vanliga näsdroppar. Sist ringde mamma till Elisabethsjukhuset och jag fick tid där. Tod blodprov igen och då fick jag svaret, allergisk mot mjöl, mjölk och/eller äggvitor. Ja, livet är härligt.

Tröttheten styr mitt liv numera. Jag är ofta trött, resulterar i ett kraftigt humör och skoltrötthet. Händer att jag faktiskt somnar på lektioner. Att vara så trött jämt och dessutom ha andningssvårgheter gör att jag varje dag måste tvinga mig iväg till skolan, när jag orkar vill säga eftersom jag ofta är hemma pga det. Jag tror inte mina föräldrar riktigt förstår att jag faktiskt försöker, varje dag är en kamp mot skiten. En kamp för att orka skola, hästar och allt annat. Dessutom kan jag, utan att tveka, säga att den här terminen har varit förskräckligt jobbig. Tjafs med lärare, praktikplatser, sjukdomar osv. Nej, det här lovet kunde inte komma mer välkomnande än så här. Och  om min svenskalärare seriöst tror att jag ska sitta och läsa en j*vla svenskabok under mitt LOV kan hon ta sig i häcken. Vi hästtjejer har gått ihop igen mot lärarna tänker inte, någon av oss alltså, läsa den där förbannade boken och skriva om svensk arbetslitteratur. Tyvärr..

Ida